Ett som är säkert om karatens historia är att den är mycket svår att veta, då det nästan inte finns några nedteckningar, utan mycket är baserat på hörsägen. Detta har gjort att historieskrivarna under 1900-talet haft ett mycket tunt material att utgå från, vilket gjort att det blivit mycket spekulationer. Här kommer dock vissa historiska antaganden att redovisas, för att ge en lite bakgrund till varför vi tränar karate idag.
Embryot till de vi skulle kalla karate idag började utvecklas på Okinawa genom en hopsmältning av lokala och kinesiska kampsystem. De som tränade var överklassen, då de var de enda som kunde lägga tid på annat än hårt arbete. Det som tränades var ett civilt självförsvarssystem som såg olika ut beroende på utövaren, då det viktigaste var den praktiska funktionen. Till detta praktiska system utvecklades enmansformer (kata) från kinesiska förlagor, där utövarens samlade kunskaper uttrycktes i ett geometriskt mönster. Dessa kator såg olika ut mellan utövarna, men ofta utgick det från ett gemensamt grundmönster som de sen anpassade till de kunskaper de själva hade.
Den kinesiska anknytningen har alltid varit mycket stark i karaten, så stark att det en bit in på 1900-talet skrevs som ”kinesisk hand” istället för som ”tom hand” som det ändrades till när Kinaanknytningen inte ansågs politiskt korrekt. Under 1800-talet då det finns lite historisk fakta att gå på kan vi se att det troligtvis var ytterst få som tränade och de som lärde ut hade mycket få elever. Det var under denna period som kontakterna med Kina minskade och Japan tog över mer och mer vilket kom att ha en stor betydelse för karatens utveckling. Japan hade stormaktsambitioner under sent 1800-tal fram till 1945. För att uppfostra ungdomen till goda soldater behövdes disciplin och fysisk träning. Karaten hade gjort intryck på de styrande som något som skulle kunna vara ett lämpligt verktyg för detta. Genom en anpassning av karaten till de nya målen kunde karate införas som fysisk aktivitet på skolorna på Okinawa i början på 1900-talet. Det är i den här traditionen som de flesta definierar karate – Fysisk träning, disciplin och undervisning i stora grupper på raka led. Karaten kom senare att sprida sig till Japan där man senare också började tävla i kata och fight.
Det var under den första delen av 1900-talet som olika stilorganisationer uppstod där alla försökte kopiera mästaren utan personlig anpassning. Detta ledde senare till att ett tänkande spred sig inom de olika organisationerna/stilarna att – det är vi som gör rätt och de andra gör fel. Detta är något som i högsta grad lever kvar idag. Under senare delen av 1900-talet började karaten att sprida sig över världen som en idrott för välbefinnande, med disciplin och orientalisk mystik.
Vår stil
Vår stil Inoue-ha tillhör Shito-ryu, som är en av de fyra ursprungliga japanska karatestilarna. Shito-Ryu Karate grundades av Kenwa Mabuni (1890-1954), en karatemästare frå den japanska ön Okinawa. Han studerade två stilar under ledning av Naha-Te (som blev Gojuryu Karate) och Shuri-Te (blev Shorinryu).
Shito- Ryu formades genom att kombinera dessa två stilars kator och tekniker. Mabuni kombinerade sedan sina mästares namn, Ankoh Itosu (Shuri-Te) och Kanryo Higaonna (Naha-Te), för att hedra dem när han utvecklade sin egen stil, Shito-Ryu,som han började lära ut när han flyttat till Osaka i Japan. Shito-ryu förgrenade sig sedan i flera underliggande stilar.
Inoue-ha är en nybildad ättling till och sprungen ur Hayashi-ha som hittills är den största och mest framstående inom Shito-ryu. Stilgrundaren Soke Hayashi avled dock år 2004, då han uppnått 9:e dan. Ett naturligt steg för vår organi-sations räkning var då att följa hans förtrogne vän och betrodde sensei Yoshimi Inoue.